lördag 19 maj 2012

Ingenstans under himlen

Jag valde den här boken till den nordiska läsutmaningen när det var dags för Åland av den enkla anledningen att det var den jag fick tag på.  Liselott Willén är född och uppvuxen på Åland, men bor numera i Örebro. Ingenstans under himlen är hennes fjärde bok, men den första av henne som jag har läst. Nu så här i efterhand ångrar jag att jag inte försökte mer för att få tag på någon av de böcker som utspelas på Åland, men det får bli till en annan gång.

Christian Weber är en framgångrik politiker med ett välordnat liv och en vacker hustru. Han driver frågan om ett nationellt DNA-register delar han landet och som en del av kampanjen lämnar Weber ett DNA-prov i direktsänd TV. Till hans förskräckelse visar det sig att hans DNA matchar ett gammalt på en liten flickas döda kropp. Han hämtas av polisen mitt framför ögonen på sin familj. Men det slutar inte där. Ett dygn senare är Christian Weber försvunnen och de flesta tolkar det som att anklagelserna är sanna och att han håller sig undan. Christian befinner sig dock i en situation som han aldrig hade kunnat föreställa sig. Trots att han vet att han är oskyldig börjar han tvivla på vad som egentligen är sanning.

Mer än så vill jag inte skriva för att inte förstöra boken för någon som är nyfiken på den. I bokhandeln klassas den som deckare eller kriminalroman, men trots att den innehåller ett mord som ska lösas så är den kanske mer en psykologisk thriller och en berättelse om människors utsatthet när de har eller riskerat att förlora allt.

Boken var spännande, men inte andlöst. I vissa delar blev jag inte berörd alls - ibland till och med lite uttråkad - men i andra delar fungerade berättelsen väldigt bra. Handlingen byggs gradvis upp så att man får veta vad som hände när den lilla flickan mördades och eftersom jag som läsare vet att det ska hända är det stundtals riktigt jobbigt att läsa de delarna.
.

4 kommentarer:

  1. Historien låter ju riktigt spännande, den borde man ju kunna göra mycket av. Det är synd när det inte håller hela vägen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte för mig i alla fall, men ibland kan det ju handla om dagsform och läshumör också.

      Radera
  2. Ja, du vet vad jag tyckte;-)
    Jag fastnade mot min vilja men det tog en bra stund.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det vet jag ju ;)
      Det ver verkligen stundtals jobbig läsning.

      Radera